Det måste ske en attitydförändring hos de unga

Amnesty genomförde nyligen en attitydundersökning om våltäkt i ett flertal städer i Sverige. Resultatet är minst sagt skrämmande. En av Amnestys slutsatser är att åldersgruppen 15-25 år i stor utsträckning anger att kvinnan i någon grad har ett ansvar vid våldtäkt som kopplas till hennes beteende före eller under själva våldtäkten. Var femte person tycker att kvinnan har ett ansvar vid våldtäkt om hon inte gör fysiskt motstånd eller skriker. Varför kan ett nej inte få vara ett nej?

Det här är ett skrämmande resultat, inte minst för att det är en åldersgrupp som växte upp i det så kallade jämställda samhället. Borde inte attityderna vara annorlunda? Personligen känner jag en rädsla när jag hör sådant här. Att kommande generation trampar kvar i gamla förlegade fotspår där könen råder under olika lagar istället för att låta dem växa igen och hitta nya vägar utan könsroller är ett ordentligt bakslag för det svenska jämställdhetsarbetet!

Och vem ska vi skylla på den här gången? Det råder väldigt delade meningar om vem som ska ta ansvar för de ungas attityder. Självklart har föräldrar det yttersta ansvaret, men jag vill även lyfta fram skolan. Alla har inte turen att växa upp med föräldrar som lär sina barn att leva efter den könsrollsbefriade läran och därför måste skolan ta ett större ansvar när det gäller ungas attityder till sex och dess baksida. Amnesty, RFSU, Lärarnas riksförbund och JämO ser gärna att sexualkunskap bör vara ett obligatotiskt moment i lärarutbildningen, vilket enligt mig låter vettigt. För om inte föräldrarna kan lära sina barn att sex är något som ska ske på båda parternas villkor, eller om inte framtidens lärare får lära sig att ett nej alltid är ett nej, vem ska då lära våra barn det?

Jag tycker det är viktigt att påpeka att sexualundervisningen måste få en helt ny innebörd. Det handlar inte längre om att lära ut hur barn blir till, för tro mig, det vet varenda 5-åring idag. Problemet är att ingen tar ansvar för de konsekvenser som följer av den kunskapen. Jag anser att det är viktigt att skapa en förståelse för konsekvenserna av det utbredda och ständigt ökade sexuella våldet. Hur ska unga förstå konsekvenserna när de inte ens vet att det finns konsekvenser? Självklart är de medvetna om att våldtäkter och liknande övergrepp förekommer dagligen, men hur ska vi någonsin få bukt med de ständigt ökade anmälningarna om vi enbart pekar ut problemet istället för att försöka skapa en förståelse för källan till det och vad vi kan göra för att motverka att det händer igen, igen och igen...

Nu vet jag inte exakt hur det fungerar i den kommunala skolan, men förhoppningsvis har det hänt mycket sedan jag satt i 7:an och fick titta på en tecknad film om hur barn blev till och sedan fylla i ett formulär där man skulle para ihop olika begrepp med rätt innebörd. Det var min sexualkunskap det! Jag fick enbart lära mig hur sex gick till, jag fick aldrig lära mig om på vilka vilkor det skulle ske - vilket idag utgör ett av våra största samhällsproblem.
2007 anmäldes 4 750 st våldtäkter och då kan vi ju bara fundera på hur stort mörkertalet var. I många fall var både gärningsman och offer mellan 15-20 år. Något säger mig att vi misslyckats med jämställdhetsarbetet i den generation som om några år ska ta över - och det skrämmer mig... Framåt för ett förebyggande attitydförändrande arbete!