Idag skriver DN Ekonomi om en ny sajt, Marianova - endast för kvinnor. En av personerna bakom idéen är Malin Stråhle som anser att de flesta tjänster är utvecklade av och för män. Tillsammans med Unibet ska man därför skapa en sajt som är anpassad efter kvinnor.
Stråhle anser att eftersom de flesta tjänsterna på nätet är skapade av män för män bygger de på "information". Skulle detta vara ett problem om man är kvinna? Tydligen, eftersom hennes Marianova ska bygga på kvinnors "verklighet".
- Den här sajten stöder ett sätt som är naturligt för kvinnor att agera på. Vi tjejer tar ju inga beslut utan att fråga våra väninnor, säger Stråhle.
Sajten ska innehålla matrecept från Linda Skugge, horoskop och träningstips. Som medlem blir man en "väninna". Nämen vad underbart, återigen blir "det kvinnliga" ett universalbegrepp för vad ALLA kvinnor vill ha. Vilken tur att Stråhle vet att alla kvinnor är osäkra och intresserade av matlagning och träningstips för att bli av me de där extra kilona! Tråkigt att hon inte förstår att hon endast spär på den skeva uppfattningen om vad som anses vara kvinnligt. Förstår inte riktigt vilken typ av verklighet hon vill uppnå med den här sajten, men Marianova kommer troligtvis inte att bli min nya bästa väninna.
Läs artikeln på http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=732099
lördag 12 januari 2008
Är en bra kärleksrelation oförenligt med jämställdhet?
"Att ifrågasätta de invanda och könstypiska mönstren och sträva efter jämställdhet upplevs ofta som hotfullt, direkt felaktigt och likställt med att ifrågasätta partnern och hela kärleksrelationen." Så skriver forskarna bakom en rapport på DN Debatt som vill visa att vinsterna med jämställdhet inte alltid är så uppenbara.
Detta är väldigt starka ord och jag ställer mig väldigt frågande till dem. För det första undrar jag vem eller vad som utgör det hot som forskarna vill peka på. Att inte alla tjänar på jämställdhet är tråkigt, men tyvärr sant. Utifrån det blir ju jämställdhetsarbetet självklart ett hot mot den kärleksrelation där de typiska könsrollerna finns och i de relationerna där dessa gynnar mannen. Dessvärre tror jag att vi måste börja inse att mannen inte alltid behöver förknippas som försörjaren, den starka osv. Alltså är det bilden av vad som anses manligt respektive kvinnligt som är hotad. Men egentligen vore väl allting mycket enklare om vi inte levde efter dessa stereotyper, utan istället efter hur vi själva vill? Att vi sen råkar ha ett system i Sverige som gör att kvinnor har svårare att förena familj och karriär kan ju vara en förklaring till varför den ena parten blir mer "lämplig" för vissa uppgifter.
För det andra vill jag veta vad forskarna bakom den här artikeln och studien anser att jämställdhet i en parrelation och vardagslivet innebär? Finns det ens ett sådant kriterie? Personligen så både hoppas och tror jag att en mätning av jämställdhet i en parrelation inte ens är möjlig, utan individuell. Självklart kan man mäta fördelningen av hushållsarbetet, men att man delar upp det efter lämplighet eller bekvämlighet, vilket forskarna menar att man gör, behöver väl inte innebära att man lever i ett icke jämställt förhållande? Hänger allt på vem som tvättar, städar och diskar mest?
"Resultaten visar att risken för separation är högre i familjer där kvinnan står för en stor andel av familjens inkomst. Dessutom ökar risken för separation när mannen blir arbetslös, men inte när kvinnan blir arbetslös. En förklaring till dessa resultat kan vara att när kvinnan blir huvudförsörjare, vilket oftast blir fallet när kvinnan tjänar mer och när mannen blir arbetslös, så rubbas bilden av hur saker och ting bör vara." Visar inte det att ett mer jämställt förhållande i sådana fall kan vara något att sträva efter, eftersom det uppenbarligen verkar gynna kvinnan att separera i de förhållanden där hon står för majoriteten av hushållsarbetet.
De forskare som skrivit debattartikeln jämför Sverige med Kontinentaleuropa där de menar att "attityden till jämställdhet och arbetsfördelningen i hemmet är betydligt mer traditionella", vilket innebär att det inte finns samma uppenbara spänning i relationerna där som här. Denna jämförelse är direkt felaktig eftersom dessa länder har en helt annan kultur, en helt annan utveckling och absolut inte lika många kvinnor i arbetslivet som Sverige har. Men detta verkar inte vara något som forskarna tar hänsyn till.
"I valet mellan att åstadkomma jämställdhet inom parrelationen eller att bekräfta varandra och kärleksrelationen väljer par ofta det senare." Min fråga är - måste jag välja? Det är ett väldigt olyckligt resultat om de som delatgit i enkätstudien uppfattar jämställdhet och en bra kärleksrelation som något oförenligt. Om det är ett resultat som forskarna bakom den här rapporten fått fram är jag väldigt nyfiken på vilka frågor de ställt. Jag har försökt få fram rapporten, men utan resultat, så om någon lyckas, hör av er!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=729824
Detta är väldigt starka ord och jag ställer mig väldigt frågande till dem. För det första undrar jag vem eller vad som utgör det hot som forskarna vill peka på. Att inte alla tjänar på jämställdhet är tråkigt, men tyvärr sant. Utifrån det blir ju jämställdhetsarbetet självklart ett hot mot den kärleksrelation där de typiska könsrollerna finns och i de relationerna där dessa gynnar mannen. Dessvärre tror jag att vi måste börja inse att mannen inte alltid behöver förknippas som försörjaren, den starka osv. Alltså är det bilden av vad som anses manligt respektive kvinnligt som är hotad. Men egentligen vore väl allting mycket enklare om vi inte levde efter dessa stereotyper, utan istället efter hur vi själva vill? Att vi sen råkar ha ett system i Sverige som gör att kvinnor har svårare att förena familj och karriär kan ju vara en förklaring till varför den ena parten blir mer "lämplig" för vissa uppgifter.
För det andra vill jag veta vad forskarna bakom den här artikeln och studien anser att jämställdhet i en parrelation och vardagslivet innebär? Finns det ens ett sådant kriterie? Personligen så både hoppas och tror jag att en mätning av jämställdhet i en parrelation inte ens är möjlig, utan individuell. Självklart kan man mäta fördelningen av hushållsarbetet, men att man delar upp det efter lämplighet eller bekvämlighet, vilket forskarna menar att man gör, behöver väl inte innebära att man lever i ett icke jämställt förhållande? Hänger allt på vem som tvättar, städar och diskar mest?
"Resultaten visar att risken för separation är högre i familjer där kvinnan står för en stor andel av familjens inkomst. Dessutom ökar risken för separation när mannen blir arbetslös, men inte när kvinnan blir arbetslös. En förklaring till dessa resultat kan vara att när kvinnan blir huvudförsörjare, vilket oftast blir fallet när kvinnan tjänar mer och när mannen blir arbetslös, så rubbas bilden av hur saker och ting bör vara." Visar inte det att ett mer jämställt förhållande i sådana fall kan vara något att sträva efter, eftersom det uppenbarligen verkar gynna kvinnan att separera i de förhållanden där hon står för majoriteten av hushållsarbetet.
De forskare som skrivit debattartikeln jämför Sverige med Kontinentaleuropa där de menar att "attityden till jämställdhet och arbetsfördelningen i hemmet är betydligt mer traditionella", vilket innebär att det inte finns samma uppenbara spänning i relationerna där som här. Denna jämförelse är direkt felaktig eftersom dessa länder har en helt annan kultur, en helt annan utveckling och absolut inte lika många kvinnor i arbetslivet som Sverige har. Men detta verkar inte vara något som forskarna tar hänsyn till.
"I valet mellan att åstadkomma jämställdhet inom parrelationen eller att bekräfta varandra och kärleksrelationen väljer par ofta det senare." Min fråga är - måste jag välja? Det är ett väldigt olyckligt resultat om de som delatgit i enkätstudien uppfattar jämställdhet och en bra kärleksrelation som något oförenligt. Om det är ett resultat som forskarna bakom den här rapporten fått fram är jag väldigt nyfiken på vilka frågor de ställt. Jag har försökt få fram rapporten, men utan resultat, så om någon lyckas, hör av er!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=729824
fredag 11 januari 2008
Män kuvas av Pär Ströms dåliga argument
Stackars Pär Ström, han måste verkligen känna sig hotad... jag vet inte vilken värld han lever i, men i Sverige har vi inget kvinnovälde, vilket han verkar tro med tanke på hans boktitel. Enligt min definition innebär feminism inte att vi strävar efter ett sådant heller. Jag vågar påstå att för majoriteten handlar inte jämställdhet om ett krig mot männen, utan ett krig mot alla - oavsett kön - som ställer sig emot lika rättigheter för såväl kvinna som man.
På baksidan av sin bok skriver Ström: Feminismen har urartat till en kampideologi som låtsas eftersträva jämställdhet men i verkligheten bara eftersträvar fler och fler förmåner för den egna gruppen.
Han verkar inte ha förstått att jämställdhet inte handlar om att någon ska förlora på det, fast det är klart, såna som Pär Ström kommer antagligen att göra det.
I sin bok vill han även varna sina läsare för "den kvinnliga härskarkvinnans sex metoder" (???) Han får det att låta som om kvinnor är några monster utan känslor. (Och jag som trodde att kvinnor BARA hade känslor och inget annat, enligt såna som Ström.) Han har inte funderat över det patriarkala samhällets härskarmetoder som i alla tider missgynnat och diskriminerat kvinnan i arbetslivet?
Enligt Ström själv säger dagens feminism "att svenska män är en skock lata och egoistiska härskare som super, slår sina fruar och konspirerar i bastun om hur kvinnor bäst kuvas". Jag vet inte var Pär Ström har fått den definitionen ifrån, men det är ju tråkigt att han uppfattat det så. Det är ju uppenbart att han tycker medierna reproducerar en sådan bild så det var ju tur att han också fick yttra sig. Tyvärr är jag rädd för att hans text gör mer skada än nytta, för hans argument verkar inte helt genomtänkta.
Ström ger några exempel på situationer där han som man känner sig i underläge gentemot kvinnan, ett av dessa är: "Verkligheten är att män befinner sig i underläge gentemot kvinnor på många områden. Kvinnor lever fem år längre, vilket inte uppfattas som något problem för jämställdheten." Hmmm... nej hur då?
Ett annat är, menar Ström, att lagen (vid vårdnadstvister) diskriminerar män eftersom "kvinnor kan vinna vårdnadstvister genom att slunga ut falska beskyllningar mot pappan om övergrepp". Det är ju självklart väldigt tråkigt att sådant sker, men nu tror jag inte att majoriteten av alla kvinnor som hamnar i vårdnadstvister vinner över mannen genom lögner. Jag försöker inte skylla ifrån mig, men jag tycker herr Ström borde jämföra den här siffran med hur många kvinnor som diskrimineras och inte blir trodda i rättssalen efter en våldtäkt.
Ström klagar även på sjukvården, som enligt honom, missgynnar männen. Mitt tips är att han ska skriva en krönika om det då, men skyll det inte på feminismen! Det mesta som Ström klagar på är inte ett resultat av konspiratoriska kvinnorörelser som hatar män, utan av beslut som gubbar på maktpositioner fattat. Ström skriver att män kuvas av statlig feminism, men efter hans krönika på Svd Brännpunkt skulle jag snarare hävda att de kuvas av hans dåliga argument.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_731723.svd
På baksidan av sin bok skriver Ström: Feminismen har urartat till en kampideologi som låtsas eftersträva jämställdhet men i verkligheten bara eftersträvar fler och fler förmåner för den egna gruppen.
Han verkar inte ha förstått att jämställdhet inte handlar om att någon ska förlora på det, fast det är klart, såna som Pär Ström kommer antagligen att göra det.
I sin bok vill han även varna sina läsare för "den kvinnliga härskarkvinnans sex metoder" (???) Han får det att låta som om kvinnor är några monster utan känslor. (Och jag som trodde att kvinnor BARA hade känslor och inget annat, enligt såna som Ström.) Han har inte funderat över det patriarkala samhällets härskarmetoder som i alla tider missgynnat och diskriminerat kvinnan i arbetslivet?
Enligt Ström själv säger dagens feminism "att svenska män är en skock lata och egoistiska härskare som super, slår sina fruar och konspirerar i bastun om hur kvinnor bäst kuvas". Jag vet inte var Pär Ström har fått den definitionen ifrån, men det är ju tråkigt att han uppfattat det så. Det är ju uppenbart att han tycker medierna reproducerar en sådan bild så det var ju tur att han också fick yttra sig. Tyvärr är jag rädd för att hans text gör mer skada än nytta, för hans argument verkar inte helt genomtänkta.
Ström ger några exempel på situationer där han som man känner sig i underläge gentemot kvinnan, ett av dessa är: "Verkligheten är att män befinner sig i underläge gentemot kvinnor på många områden. Kvinnor lever fem år längre, vilket inte uppfattas som något problem för jämställdheten." Hmmm... nej hur då?
Ett annat är, menar Ström, att lagen (vid vårdnadstvister) diskriminerar män eftersom "kvinnor kan vinna vårdnadstvister genom att slunga ut falska beskyllningar mot pappan om övergrepp". Det är ju självklart väldigt tråkigt att sådant sker, men nu tror jag inte att majoriteten av alla kvinnor som hamnar i vårdnadstvister vinner över mannen genom lögner. Jag försöker inte skylla ifrån mig, men jag tycker herr Ström borde jämföra den här siffran med hur många kvinnor som diskrimineras och inte blir trodda i rättssalen efter en våldtäkt.
Ström klagar även på sjukvården, som enligt honom, missgynnar männen. Mitt tips är att han ska skriva en krönika om det då, men skyll det inte på feminismen! Det mesta som Ström klagar på är inte ett resultat av konspiratoriska kvinnorörelser som hatar män, utan av beslut som gubbar på maktpositioner fattat. Ström skriver att män kuvas av statlig feminism, men efter hans krönika på Svd Brännpunkt skulle jag snarare hävda att de kuvas av hans dåliga argument.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_731723.svd
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
