Är en bra kärleksrelation oförenligt med jämställdhet?

"Att ifrågasätta de invanda och könstypiska mönstren och sträva efter jämställdhet upplevs ofta som hotfullt, direkt felaktigt och likställt med att ifrågasätta partnern och hela kärleksrelationen." Så skriver forskarna bakom en rapport på DN Debatt som vill visa att vinsterna med jämställdhet inte alltid är så uppenbara.

Detta är väldigt starka ord och jag ställer mig väldigt frågande till dem. För det första undrar jag vem eller vad som utgör det hot som forskarna vill peka på. Att inte alla tjänar på jämställdhet är tråkigt, men tyvärr sant. Utifrån det blir ju jämställdhetsarbetet självklart ett hot mot den kärleksrelation där de typiska könsrollerna finns och i de relationerna där dessa gynnar mannen. Dessvärre tror jag att vi måste börja inse att mannen inte alltid behöver förknippas som försörjaren, den starka osv. Alltså är det bilden av vad som anses manligt respektive kvinnligt som är hotad. Men egentligen vore väl allting mycket enklare om vi inte levde efter dessa stereotyper, utan istället efter hur vi själva vill? Att vi sen råkar ha ett system i Sverige som gör att kvinnor har svårare att förena familj och karriär kan ju vara en förklaring till varför den ena parten blir mer "lämplig" för vissa uppgifter.

För det andra vill jag veta vad forskarna bakom den här artikeln och studien anser att jämställdhet i en parrelation och vardagslivet innebär? Finns det ens ett sådant kriterie? Personligen så både hoppas och tror jag att en mätning av jämställdhet i en parrelation inte ens är möjlig, utan individuell. Självklart kan man mäta fördelningen av hushållsarbetet, men att man delar upp det efter lämplighet eller bekvämlighet, vilket forskarna menar att man gör, behöver väl inte innebära att man lever i ett icke jämställt förhållande? Hänger allt på vem som tvättar, städar och diskar mest?

"Resultaten visar att risken för separation är högre i familjer där kvinnan står för en stor andel av familjens inkomst. Dessutom ökar risken för separation när mannen blir arbetslös, men inte när kvinnan blir arbetslös. En förklaring till dessa resultat kan vara att när kvinnan blir huvudförsörjare, vilket oftast blir fallet när kvinnan tjänar mer och när mannen blir arbetslös, så rubbas bilden av hur saker och ting bör vara." Visar inte det att ett mer jämställt förhållande i sådana fall kan vara något att sträva efter, eftersom det uppenbarligen verkar gynna kvinnan att separera i de förhållanden där hon står för majoriteten av hushållsarbetet.

De forskare som skrivit debattartikeln jämför Sverige med Kontinentaleuropa där de menar att "attityden till jämställdhet och arbetsfördelningen i hemmet är betydligt mer traditionella", vilket innebär att det inte finns samma uppenbara spänning i relationerna där som här. Denna jämförelse är direkt felaktig eftersom dessa länder har en helt annan kultur, en helt annan utveckling och absolut inte lika många kvinnor i arbetslivet som Sverige har. Men detta verkar inte vara något som forskarna tar hänsyn till.

"I valet mellan att åstadkomma jämställdhet inom parrelationen eller att bekräfta varandra och kärleksrelationen väljer par ofta det senare." Min fråga är - måste jag välja? Det är ett väldigt olyckligt resultat om de som delatgit i enkätstudien uppfattar jämställdhet och en bra kärleksrelation som något oförenligt. Om det är ett resultat som forskarna bakom den här rapporten fått fram är jag väldigt nyfiken på vilka frågor de ställt. Jag har försökt få fram rapporten, men utan resultat, så om någon lyckas, hör av er!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=729824