Alla jävla hjärtans dag

Alla hjärtans dag, himmel eller helvete? Enligt ett flertal singlar är det tydligen årets värsta dag... jag blir så trött! Varför denna hysteri? Jag är inte singel, men jag tycker också det är en av årets värsta dagar. Inte minst för att den ger mig ångest över att vi måste ha en speciell dag för att påminna varandra om hur mycket vi bryr oss om varandra. Fatta vad en sån dag gör med folk som är en släng labila! Eftersom det är kärlekens dag och endast inträffar EN gång om året måste ju den bli perfekt. Ungefär en månad innan börjar nedräkningen och vart vi än går blir vi påminda om att det inte är långt kvar... tick tack, tick tack! I varje skyltfönster sitter det små hjärtan och nallebjörnar och stirrar på dig. Och glöm inte... du har bara en chans!Det låter som en skräckfilm, riktigt så farligt är det kanske inte. Men allvarligt talat, är det verkligen det man vill ha? Jag vill absolut inte ha det. Personligen så tillhör jag fanklubben av spontanitet, så EN speciell dag för att visa varandra kärlek ger mig inte så mycket annat än ett sviktande hopp för Valentins framtid. Självklart är det mysigt att göra någonting ihop och uppmärksamma det man har tillsammans med en speciell dag, men varför allt ståhej runt omkring? Själv ser jag fram emot att laga god mat och dricka vin imorgon kväll (vuxenvarning på den, jag vet). But still, det här är inget jag trissar upp till oändligheten av förväntningar.

Jag inser att jag låter som världens mest oromantiska och tråkiga jävel nu, men all uppståndelse kring alla hjärtans dag får mig verkligen att bli anti. Jag tänker ha det bra, mysa och äta god mat imorgon, men jag tänker inte göra det bara för att det är den 14/2. Om jag vore sjuk imorgon kväll skulle jag uppskatta den där kvällen precis lika mycket den 15/2. Sanningen är den att jag faktiskt har en alla hjärtans dag minst en dag i veckan. Jag vet, jag har det bra.